Hitta på sidan: Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Historia

Viner

Den största delen av all champagne som säljs är så kallade standardcuvéer och alla champagnehus har sin egen variant. Dessa champagner är en blandning av viner från flera årgångar och olika vingårdslägen – därmed har vinet samma karaktär från år till år.

En standardchampagne måste lagras minst tolv månader tillsammans med jästfällningen i samband med den andra, kolsyregivande jäsningen, på flaska. Samt ytterligare tre månader på flaska innan försäljning. Totalt 15 månaders lagring, varav tolv är med jästfällningen.

Årgångschampagne

De år skörden håller speciellt hög kvalitet produceras årgångsbetecknad champagne, även benämnd millésime på franska. Vinerna måste lagras minst tre år med jästfällningen. En del champagnehus framställer även så kallad prestigecuvée, gjord på viner från de bästa åren och odlingslägena.

Även viner utan bubblor

I Champagne produceras även en mindre mängd stilla viner. Coteaux Champenois är en appellation som mest gör ljust rött vin med hög syra av pinot noir, men det är tillåtet att göra vitt och rosévin. En liten appellation i området Côte des Bar, Rosé des Riceys, gör stilla rosévin.

Cru-systemet

På vissa champagner står det Grand Cru eller Premier Cru. Detta indikerar vilka byar druvorna kommer ifrån. Begreppen är en kvarleva från början av 1900-talet. Föregångaren till cru-systemet (échelle des crus ) infördes för första gången 1911 genom att odlare och champagnehus bildade en sammanslutning (Comité Champagne). Den förhandlade om druvpriserna beroende på var odlingarna låg geografiskt, och vilka byar (crus) som ansågs odla de bästa druvorna.

Detta system utvecklades över tid och de vinbyar som ansågs odla de bästa druvorna fick rankingen 100 procent. Andra byar rankades lägre från 80 till 99 procent. Till denna ranking kopplade man sedan priset på druvorna. De högst rankade byarna fick fullt betalt, de lägre fick lägre i relation till rankingen, det vill säga 80 till 99 procent av det högsta priset.

Avskaffat men ändå inte 

1952 infördes officiellt grand cru och premier cru. De byar som hade ranking 100 procent fick grand cru-status. Byarna med 90–99 procent fick premier cru.

Systemet avskaffades 2010 men beteckningarna grand cru- och premier cru- får fortfarande användas. Men som kvalitetsbegrepp spelar de allt mindre roll. Det finns många vinodlare och producenter som gör viner av hög kvalitet och från välskötta vingårdar, men som inte tillhör de olika cru-byarna.

Det är marknadens utbud och efterfrågan som styr. Och ofta är det de stora champagnehusen som sätter nivån – efterfrågar de mer druvor från grand cru-byar blir dessa druvor dyrare. Så på så vis har begreppet ändå betydelse – druvor från grand cru-byar kostar mer även i dag.

Det finns 17 grand cru- och 42 premier cru-byar från den urprungliga listan 1911. Det finns totalt 320 byar, så kallade crus, i hela Champagne.

Vinodlingsområden i Champagne

Det finns fem områden i Champagne där vinodlingarna är koncentrerade. 

Montagne de Reims

Området är mer som en vid platå än ett berg (montagne). Här odlas framför allt de blå druvorna pinot noir och meunier. Det finns dock betydande vingårdar planterade med chardonnay och som ger hög kvalitet. De bästa vinodlingarna vetter mot norr och ger mycket svalt klimat, men även större risk för frost. Nio vingårdar är klassade som grand cru:

• Ambonnay
• Beaumont-sur-Vesle
• Bouzy
• Louvois
• Mailly-Champagne
• Puisieulx
• Sillery
• Verzenay
• Verzy

Vallée de la Marne

Längs floden Marne odlas traditionellt de blå druvsorterna, med meunier i spetsen. Chardonnay vinner dock mark. Två vingårdar är klassade som grand cru:

• Ay
• Tours-sur-Marne (endast pinot noir)

Côte des Blancs

Som namnet antyder är detta ett område som huvudsakligen producerar vitt vin och chardonnay står för 95 procent av odlingarna. Sex vingårdar är klassade som grand cru:

• Avize
• Chouilly (bara chardonnay)
• Cramant
• Le Mesnil-sur-Oger
• Oger
• Oiry

Côte de Sézanne

Är en förlängning av Côte des Blancs och även här domineras odlingarna av chardonnay.

Côte des Bar

Detta område ligger faktiskt närmare Chablis än de klassiska odlingsområdena i Champagne, men druvsorten är pinot noir till cirka 85 procent. På knappt 8 000 hektar svarar den här för nära hälften av Champagnes totala pinot noir-skörd.

Druvor i Champagne

I Champagne är det sju druvsorter som får användas. Till 99 procent används chardonnay, pinot noir och meunier, som tidigare hetter pinot meunier, men har visat sig inte vara släkt med pinot noir. Därtill kommer dessa sällsynta druvsorter: pinot blanc, arbanne, petit meslier och fromenteau/pinot gris. Även hybriddruvan voltis (svampresistent) är tillåten att odla sedan 2021.

Chardonnay, den enda gröna druvan av de tre vanliga, bidrar med elegans och friskhet. Den trivs särskilt bra i den kalkrika jordmånen, vars mineraltoner den ofta tar åt sig.

Pinot noir skänker kraft och struktur och meunier ger mjuk och fruktig karaktär till vinet. En champagne som är gjord endast av chardonnaydruvor kan kallas blanc de blancs. Champagne från enbart de två blå druvsorterna benämns blanc de noirs.

Varsam framställning

I princip all champagne som framställs är vit (rosé förekommer), samtidigt som större delen av vinodlingarna upptas av blå druvor. För att undvika att de blå skalen krossas och färgar musten skördas druvorna för hand och pressas mycket varsamt.

Lär dig mer om hur champagne tillverkas

Klimat och jordmån

Det borde egentligen inte gå att producera vin i Champagne. Regionen är blåsig, regnig och ligger precis vid gränsen för var odling av klassiska vindruvor är möjlig.

Det borde egentligen inte gå att producera vin i Champagne.

Årsmedeltemperaturen i området ligger bara en halv grad över tio grader, den temperatur som krävs för att druvor ska kunna mogna. Vädrets nyckfullhet gör att variationen mellan olika skördeår kan vara stor. För att jämna ut skillnaderna är därför de flesta Champagneblandningar av vin från olika druvsorter, olika vingårdar och olika årgångar.

Det svala klimatet i kombination med den mycket kalkrika jorden i området ger mycket friska viner som utgör en idealisk bas för mousserande vin.

Kritrik jord

Hela Champagne vilar på ett kritlager, som på sina ställen är över 200 meter tjockt och sträcker sig under Engelska kanalen in i sydöstra England, som också producerar allt mer mousserande vin.

Ovanpå detta kritlager bildar den porösa och spruckna kritjorden en jordmån med idealisk balans mellan genomsläpplighet (då det regnar för mycket) och förmåga att lagra vätan vid eventuell torka.

Historia

De milslånga gångarna i kritberget 20–30 meter under jord, som i dag används att lagra champagne i, grävdes en gång ut av romarna. Men frågan är om de ansåg det mödan värt att odla vindruvor i detta nordliga, blåsiga och regniga klimat. De var helt enkelt ute efter byggnadsmaterial. Vin hade dock odlats i Champagne långt innan munken Dom Pérignon år 1668 blev källarmästare på benediktiner-klostret Hautvillers, beläget vid floden Marne väster om Epernay.

I början dominerade rött vin

Vinet i regionen var inte mousserande på den tiden utan ett stilla vin och ända till 1800-talets början övervägande rött, om än mer eller mindre rosa till färgen.

Det var heller inte så att Dom Pérignon ”uppfann” champagnen. Dock använde han avancerade metoder i vingård och källare – hård beskärning, sträng selektering och ytterst försiktig hantering av druvorna – som lade grunden för det vin som med tiden skulle utvecklas till champagne som vi känner det i dag.

Dom Pérignon utvecklade champagnen

Med försiktig pressning visade han dessutom att man kunde utvinna vitt vin ur blå druvor. Detta är möjligt då färgämnena sitter i skalet medan druvsaften är färglös. Kanske viktigast av allt, han insåg att man kunde blanda vinerna från olika växtplatser, (på franska crus), för att uppnå ett bra och jämnare resultat. Det som slutligen hjälpte Dom Pérignon att fånga bubblorna var nya starka flaskor från England och kork från Spanien.

Trenden går mot torrt

Champagnen var från början mer eller mindre söt. Första steget mot torrare stilar togs med årgång 1874 som Pommery exporterade till England. I dag blir torrare champagne allt mer populärt. Och de flesta stora producenter har champagne utan tillsatt socker, eller i alla fall mycket lite. Den kallas då sauvage, zero eller extra brut.