Systembolaget

Logga in

Varukorg

Start
Vin
Världens vinländer
Europa
Italien
Nordvästra Italien

Barbaresco

Barbaresco

Kunskap & Inspiration

Barbaresco

Barbaresco är granne med Barolo och gör liknande viner på nebbiolo. Jordmånen är liknande med märgel och sandsten. Klimatet är aningen varmare och druvorna tenderar att mogna tidigare än i Barolo.

Hitta på sidan: Viner   Druvor   Jordmån   Historia

Viner

Barbaresco är beläget nordöst och öster om orten Alba i Piemonte. Området omfattar knappt 600 hektar och har en produktion på cirka 29 000 hektoliter per år. 

Barbarescos fyra kommuner

Barbaresco utgörs av fyra kommuner på högra banken av floden Tanaro:

  • Barbaresco
  • Treiso
  • Neive
  • Alba (en liten del)

Tillsammans omfattar de fyra kommunerna 66 olika lägen eller menzioni geografiche aggiuntive. Till skillnad från Barolo räknas de fyra kommunnamnen inte med bland dessa 66.

Nebbiolo mognar lite tidigare i Barbaresco än i Barolo. Det beror dels på närheten till floden Tanaro, dels på att odlingarna ligger på lägre höjd än i Barolo. Sammantaget ger detta generellt viner som inte är lika sträva och inte kräver lika lång tid för att mogna. Barbaresco skall lagras 26 månader, varav 9 på fat och barbaresco riserva i 50 månader med samma minimum månader på fat. Lägsta tillåtna alkoholhalt är 12,5 volymprocent.

Nebbiolo mognar lite tidigare i Barbaresco än i Barolo.

Druvor

Precis som för DOCG Barolo tillverkas DOCG Barbaresco enbart på nebbiolo. I Barbaresco får nebbiolo bara planteras på sluttningar. Någon gräns för lägsta höjd finns inte men druvan får inte planteras högre än 550 meter över havet. Minsta antal rankor per hektar är samma som i Barolo – 3 500.

Äldsta omnämnandet av nebbiolo i Piemonte kan spåras till år 1266. I Italien finns omkring 4 500 hektar planterat och nästan allt odlas i Piemonte. 

Namnet kommer av ordet nebbio som betyder "dimma". Sannolikt kommer det av den tunna beläggning som täcker de mogna druvorna. Dimman i namnet har alltså inte, som tidigare föreslagits, att göra med eventuell dimma vid skörd.

Vid sidan av pinot noir är nebbiolo kanske druvan med störst förmåga att uttrycka skillnader mellan olika växtplatser. Generellt är nebbiolo-viner ljusa i färgen och blir snabbt orangefärgade med ålder. Vinerna har oftast hög fruktsyra och tanninnivån är särskilt hög. Vinerna uttrycker ofta en bred palett av olika aromer, däribland tjära, torkade körsbär, lakrits, violer, rosor och , kordit, (röksvagt krut).

Nebbiolo är den druvsort som knoppar tidigast och mognar sist, ofta dröjer det till efter mitten av oktober innan den kan skördas. Den trivs bäst på sluttningar, men ännu viktigare är jordmånen. Den kalkrika märgeln norr och söder om Alba verkar vara det perfekta underlaget för nebbiolo.

Denna druva har tydliga svårigheter med olika virussjukdomar. Det kan bero på inavel från en gammal sort koncentrerat till ett begränsat område, vilket gjort det svårt att utveckla bättre kloner.

Jordmån

Precis som i Barolo finns det två huvudsakliga jordmånstyper i Barbaresco. Å ena sidan kalkrik lera lik den i Barolo och La Morra och genererar parfymerade, fruktiga viner. Å andra sidan finns en mer kompakt märgel, som i sin tur liknar jordarna i Monforte d’Alba och Serralunga d’Alba och som ger tanninrikare viner.

Historia

Barbarescos historia är kortare än Barolos och namnet dök upp på etikett först år 1894, då ett kooperativ grundades av professor Domizio Cavazza från en oenologisk skola i Alba. Före det brukade vinerna härifrån blandas med vin från Barolo. 

Då Barbaresco inte hade samma kopplingar till det italienska hovet som Barolo dröjde det kommersiella genombrottet. Ursprungsskyddet kom 1908 men två världskrig drabbade Barbaresco hårt. Den italienska landsbygden var fattig och priserna steg till följd av inflation. All eventuell produktion av kvalitetsvin var vid den här tiden nedprioriterat och efterfrågan på druvor från Piemonte sjönk kraftigt. Produktionen av Barbaresco upphörde så gott som helt under 1920-talet och återupptogs inte förrän i slutet av 1950-talet.

Först på 1960-talet lät vinerna tala om sig på allvar, mycket tack vare kooperativens och enskilda vinproducenters arbete med förbättringar i vingård och vinerier. Precis som i Barolo ersattes lång skalmaceration och lagring på stora, gamla ekfat, botti, av kortare tid på små, franska barriquer. Vinerna blev därmed fruktigare, mer koncentrerade och krävde inte lika lång flasklagring.  

Dela via

Barolo

Där nebbiolo är kung

Barolo